Nippelina på vift!
Fick två mejl av min styvfar. Här kommer hela historien.
Här kommer en berättelse som är tråkig till en början, men som kanske får ett lyckligt slut.
I onsdags kväll (4/3), när vi kom hem, vid 21-tiden, körde jag in bilen på gården, för att vi hade grejer i bagaget att lasta ur.
När vi hade packat ur och jag skulle gå ut för att parkera bilen, och jag befann mig ute på gården, märkte jag att det var något på huvudet, och jag tog upp handen för att känna efter. Då flög Nippelina, vår tama undulat iväg. Jag hade glömt att hon satt på huvudet!
Ulrica och jag ägnade resten av kvällen till att locka på henne, men det var förgäves.
Vi satte ut lappar (jag bifogar lappen) runt om i kvarteren och satte ut annons om "bortappade djur" (heter det så?) i GP.
Idag måndag, ringde en man och sa att han hade sett en lapp om att någon hade hittat en fågel, i ett bostadsområde i närheten. Jag åkte dit och han som ringde var där och väntade på mig, men lappen var borta!
Jag satte upp nya lapper där och pratade med folk som bodde i området och det var en som sett fågeln i ett buskage där. Men det var inte han som tagit hand om den.
Jag åkte då hem. 1 timma senare ringde en annan kille och sa att han hade sett lappen, som inte fanns uppe längre, men han hade plåtat lappen med mobilen och jag fick numret som stod på lappen. Jag ringde upp och en man hade hittat fågeln på torsdagsmorgonen och han sa att han hade väntat tills lördagen på att någon skulle höra av sig, men då ingen hörde av sig, sålde han fågeln till en bekant som är med i samma förening. Men han hade inte hans nummer, men han gav mig namnet på den "nye ägaren". Jag ringde upp honom på mobilen...
Fortsättning följer.
MVH Kjell
Här kommer den spännande upplösningen:
Jag hittade alltså den nya "ägaren" på "hitta.se" och ringde upp honom på ett mobilnummer. Han svarade att han hade en gröngul undulat som han köpte med bur och allt i lördags, då ingen ägare hört av sig. Men sa han, om det är er fågel så får ni köpa tillbaka den.
Vi åkte dit, med ett foto som identifiering. Vi kom fram till ett ganska slitet hus och steg på, och i vardagsrummet satt vår Nippelina i buren!
Hon blev jätteglad och hoppade upp på Ulricas axel. Man riktigt såg hur glad hon var. Visst har djur känslor.
Visst är det en fantastisk historia. Nu sitter Nippelina i köket.
Nu får jag väl gå ut och ta ner alla lapper som jag har satt upp, ca 20 st.
I onsdags kväll (4/3), när vi kom hem, vid 21-tiden, körde jag in bilen på gården, för att vi hade grejer i bagaget att lasta ur.
När vi hade packat ur och jag skulle gå ut för att parkera bilen, och jag befann mig ute på gården, märkte jag att det var något på huvudet, och jag tog upp handen för att känna efter. Då flög Nippelina, vår tama undulat iväg. Jag hade glömt att hon satt på huvudet!
Ulrica och jag ägnade resten av kvällen till att locka på henne, men det var förgäves.
Vi satte ut lappar (jag bifogar lappen) runt om i kvarteren och satte ut annons om "bortappade djur" (heter det så?) i GP.
Idag måndag, ringde en man och sa att han hade sett en lapp om att någon hade hittat en fågel, i ett bostadsområde i närheten. Jag åkte dit och han som ringde var där och väntade på mig, men lappen var borta!
Jag satte upp nya lapper där och pratade med folk som bodde i området och det var en som sett fågeln i ett buskage där. Men det var inte han som tagit hand om den.
Jag åkte då hem. 1 timma senare ringde en annan kille och sa att han hade sett lappen, som inte fanns uppe längre, men han hade plåtat lappen med mobilen och jag fick numret som stod på lappen. Jag ringde upp och en man hade hittat fågeln på torsdagsmorgonen och han sa att han hade väntat tills lördagen på att någon skulle höra av sig, men då ingen hörde av sig, sålde han fågeln till en bekant som är med i samma förening. Men han hade inte hans nummer, men han gav mig namnet på den "nye ägaren". Jag ringde upp honom på mobilen...
Fortsättning följer.
MVH Kjell
Här kommer den spännande upplösningen:
Jag hittade alltså den nya "ägaren" på "hitta.se" och ringde upp honom på ett mobilnummer. Han svarade att han hade en gröngul undulat som han köpte med bur och allt i lördags, då ingen ägare hört av sig. Men sa han, om det är er fågel så får ni köpa tillbaka den.
Vi åkte dit, med ett foto som identifiering. Vi kom fram till ett ganska slitet hus och steg på, och i vardagsrummet satt vår Nippelina i buren!
Hon blev jätteglad och hoppade upp på Ulricas axel. Man riktigt såg hur glad hon var. Visst har djur känslor.
Visst är det en fantastisk historia. Nu sitter Nippelina i köket.
Nu får jag väl gå ut och ta ner alla lapper som jag har satt upp, ca 20 st.
No comments:
Post a Comment