Wednesday, September 5, 2012

LCHF, igen... Mycket roligt!

Fick denna som länk på Facebook. Skrattade mig tårögd och behövde dela den med resten ; )


Du vet att du är LCHFare när….


En lite rolig grej jag hittade på ett forum. Roliga (och ibland smått överdrivna) sätt att veta att man är LCHFare
1. Det tar en timme att handla några småsaker för att du måste läsa det finstilta på alla förpackningar.
2. Det tar å andra sidan snart fem minuter att handla veckans mat eftersom du skippar 95 % av hyllorna när du väl lärt dig.
3. Du suger in kinderna och försöker se ut som ett av de smalare strecken i en streckkod när du lassar upp den ena fettdrypande produkten efter den andra på kassabandet och den pinnsmala tonårskassörskan granskar dig uppifrån och ned (med hjälp av spegeln där de kollar om man smugglar ut varor på vagnens underdel) med en fördömande blick medan hon fortsätter att idissla på sitt Stimorol.
4. Du biter ihop käkarna så att tänderna gnisslar för att inte få ett vansinnesutbrott när dagisfröken stolt berättar att barnet käkat hela 4 limpmackor med hemmagjord blåbärssylt till mellis …
5. Du har slängt ut skafferiet och satt in ett extra kylskåp istället. Du har rivit upp hela altanen för att odla ekologiska grönsaker. Du har föreslagit att sälja bilen för att få plats med en egen ko i garaget, men ändrar dig när din “bättre hälft” hotar med skilsmässa och begränsad umgängesrätt med de ekologiska hönsen som bor i badrummet.
6. Du beklagar dig djupt över att ha syndat på kalaset i fredags … genom att äta en morot.
7. Du använder kokosfett i all matlagning inklusive kaffekokning. Du smetar kokosfett på torra händer, knastrande armbågar, på nariga läppar, på valkiga knän, på kantareller mellan tårna samt i hårbotten mot mjäll.
- Du inhalerar kokosfett mot snuva, äter det mot dysenteri, difteri, mjältbrand, magsår och spanska sjukan. Du matar husdjuren med kokosfett för att maska av och smörjer virknålen för att lättare kunna maska på.
- Du byter ut motoroljan i bilen mot kokosfett, smetar på dörrhandtagen som inbrottsskydd när du åker bort, impregnerar sandaler och lovikkavantar med kokosfett och använder det som silverputs och för att rostskydda traktorn. Och …
- Du smugglar med kokosfett på jobbet.
- Du smörjer torra gummilister på bilen med kokosfett.
- Du skaffar en liten reseburk med kokosfett att ha i handväskan inför resan. För alla eventualiteter!
8. Du behöver aldrig mer rensa vasken från fett eftersom du slickar tallrikarna rena, men du måste rengöra spisfläkten en gång i veckan.
9. Du surfar på Kolhydrater.iFokus istället för att göra klart deklarationen.
10. Du blir otroligt billig i drift på fester, efter 2 glas rött vin är du färdig att ankra i närmaste säng.
11. Du tror att vegetarianer är en slags kossor, möjligen ätliga.
12. Du blir irriterad över att Babybel-ostar inte finns på bensinmacken eller kiosken.
13. Du drar helt plötsligt upp en bit ölkorv och/eller en Babybel-ost ur fickan/handväskan.
14. Du dricker en slät kopp kaffe vid fikat när du är på stan, för det finns bara socker- och mjölalternativ som tilltugg.
15. …eller också beter du dig mysko när du smusslar fram smöret/osten ur fickan.
16. Du äter upp allt pålägg på frukostbordet på jobbet och de andra kikar på dig och funderar om du inte ska ha en macka också!
17. Du smygäter någon annans majonnäs från kylskåpet på jobbet när du glömt lunchen hemma.
18. Du skickar hatmail till livsmedelstillverkare som inte skriver näringsinnehåll på sina produkter.
19. Det står fyra kartor ekologiska ägg i kylen och det ligger åtta paket smör i frysen.
20. Han i köttdisken skiner upp och hälsar på dig med förnamn när du kommer in i affären.
21. Du kan rabbla kolhydratsinnehållet för alla på marknaden förekommande korvsorter med hög kötthalt. I alfabetisk ordning. Baklänges.
22. Dina nackhår reser sig och du får svettningar när du ser ett margarinpaket.
23. Du vet vad Skaldemans ratio är.
24. Du är den enda av kunderna som gillar att köttfärsen blir billigare ju högre fetthalt det är i den.
25. Du sparar stekflottet som blev kvar i stekpannan. Och gör shakes på det.
26. Du har både smör och kokosfett i kaffet. Och téet. Och dricksvattnet. Och badvattnet.
27. Du har glömt hur man gör en sockerkaka men du kan göra oopsies med ena handen bakom ryggen.
28. Dina ögon tindrar när du ser ser att det är extrapris på ister.
29. Din granne kommer aldrig mer till dig för att låna en kopp socker. Eller mjöl.
30. Dina barn har lärt sig att makaroner är sånt man gör halsband av.
31. Din nymfparakit är skitsur för att du snor alla frön när du ska baka kex.
32. Hunden ringer djurskyddsmyndigheten eftersom husse/matte gnager ren alla köttben och envisas med att gå på promenader hela tiden.
33. Din hund tar sina fläskben in i garderoben med ett mycket vaksamt öga på dig.
34. Du äter i garderoben med ett mycket vaksamt öga på din hund.
35. Din hund och du slåss om fläsksvålarna från Lykk. Han börjar även att gömma grisöron och knorrar hemma sedan han upptäckt att han och du gillar samma mat! Du har dock icke sjunkit så djupt i gristräsket så att grisöron har blivit ett alternativ – ännu.
/Yessica

Sunday, July 1, 2012

Lilltrollet & Fisen

Dottern har sovit borta i två nätter så mamma tyckte det var en bra idé att plocka fram bär-donet, i det här fallet en Mei-Tai/sköldpadda och somna 7 1/2-åringen i knät. Katt-Fisen Wilma blev sotis och klämde sig emellan!

Sunday, May 27, 2012

Riktiga ägg

Grannen kom med fyra kartor ägg vi beställt från deras land... LITE skillnad i storlek i jämförelse med det lilla vita storlek L-ägget från affären!


Sunday, April 22, 2012

Gräsänka

Ibland är det klurigare att få ihop livet än det brukar. Som nu. All aktning till alla ensamstående!!!
Torsdag:
Tid hos ortopedteknikern kl 08. Då skall även Sector Alarm komma och titta till larmet hemma. Maken får passa hemmet och larmkillen eftersom han måste få skjuts till jobbet då han skall åka till Hemsedal senare under dagen med gamla kollegorna.
Jag lämnar barnen på skolan och åker i god tid till Ortopedtekniska IFALL jag kan få komma in lite tidigare. Är där 07:30 när de öppnar. Äter min medhavda frukost där och surfar lite med mobilen. Får komma in och får mina nya, supersköna, inlägg som i år är JÄTTEtunna! Tummen upp!
Fastnar i kö genom tunneln såklart. Klockan är 08:37...
Killen grejar och donar med larmet, byter och har sig och uppdaterar säkerheten till högsta nivå. Brandlarmet är viktigast tycker jag. Jag får ringa jobbet och meddela att jag blir seeeen... Ingen fara dock.

Då mormorn min har varit lite krasslig vill mamma spendera kvällen hos henne. Det innebär att jag får lösa eftermiddagens sista silversmides-tid på något sätt. Jag ringer fritids och säger att barnen får åka hem själva 17:13. Jag kommer hem 18:23, typ. Det är helt ok.
Lämnar jobbet 15:30 (silvertiden börjar 16). Det brukar funka men idag är jag inte framme förrän 16:15... Köer... Stress för att hinna klart allt innan sommaren. MEN jag hinner!


Hem, hem! Hämtar barnen och köper kebab. Kollar lite på tv på pizzerian. Handlar med grädde hem. Får i säng barnen till åtta och ställer mig att göra tryfflar högt och lågt, jag har inkilningsfika på jobbet. Det blir nötter i ganache, chili-, lakrits- och mint-tryffel. In i kylen för att stelna till lite. Ut igen efter en vända i tvättstugan. Rör om så att fettet inte syns, det ser så tråkigt ut! E-postar alla i Simons klass för att kolla om någon i fotbollslaget kan förbarma sig över honom på lördagens cup, jag skall ju jobba i Alingsås. Jodå, en familj anmäler sig frivilligt ; ) TACK!
Läggdags runt midnatt.

Fredag:
Snabbdusch och fixa till tryfflarna för transport. Kasper påpekar att vi måste åka innan de kommer missa frukosten. De får smaka på de smaskiga tryfflarna så de står sig ; )
Skolan, jobbet. Kommer på att Kasper ska till tandläkaren 09:10. Försöker få tag på någon personal på skolan. Nä, inget svar någonstans. Jobbar lite, åker till skolan. Hittar inte barnen... De ska ha nationellt prov kl 9. Kasper FÅR inte lov att gå. Nä, jag kan inte med att släpa iväg honom. Ringer och avbokar tandläkaren 15 minuter innan tiden... Åker tillbaka till jobbet. Jobbar, lunch, jobbar, fika. Måste bara jobba klart. Hämtar barnen från fritids strax efter 16, ingen kö idag, JIPPI! Vi åker till Bäckebol och sportaffären XXL för att inhandla fotbollskor och strumpor till killarna. Vi får en personlig köphjälp så det går supersmidigt. Alla glada och nöjda. Vi åker till Backaplan för att köpa två presenter, en för dagens kalas och en för söndagens. Hem, Simon svidar om och vi hämtar en klasskompis på vägen och sedan till kalaset. Hem igen och käka fredagsmiddag med de andra två. Fläskfilé i gräddsås.
Hämtning på kalaset, klasskompisen var orolig för att pappan skulle hämta honom, jag försäkrar honom att det var jag och han blir lugn när vi kommer hem till honom och allt står helt rätt till! Det är inte lätt att vara 9 år. Vi kör lite musiktimme hemma, sjunger och dansar och har oss!

Lördag:
Inga ägg... Jag åker och handlar 08:15.
08:40: alla ätna och klara. Barnen fick börja med yoghurt och avsluta med äggröra.
Familjen jag hyrt ut Simon till hämtar honom kl 09, lyx! Han var superpirrig inför Cup:en men det verkar gå bra!
Vi andra åker till Västra Bodarna och jag lämnar barnen hos Åsas man. Tar med mig Åsa och alla godsaker hon fixat inför vårt familjeöppethus vi ska ha i FörlossningsGruppens lokal och åker till Alingsås.
Dagen flyter på, vi öppnar 11 och stänger 15 efter att ha pratat med familjer och barn och haft familjegympa på gräset utanför i solskenet.

Hämtar barnen vid stranden, det har varit städdag, och kör hem Åsa. Vi åker hem till Göteborg och hämtar en lycklig Simon som vunnit båda utematcherna men tyvärr förlorat innematchen. Regnet börjar droppa så vi far hemåt.
Vi handlar lite på vägen hem, Simon vill så gärna ha lasagne och DET tänker jag inte ställa mig och laga. Jag, Kasper och Mira käkar tacos även om det känns som att jag mest äter guacamole med vitlök.
Avslutade kvällen med en timmes textremseläsning mellan 22 och 23: "Ambulansen först på plats"... Alla sover i stora sängen.

Söndag:
09:00 Fotbollsträning för Simon, de andra två fick vara hemma medan jag frös vid planen i 1,5 timme. fastän jag tog mig runt hela Tuvevallen x-antal gånger är jag DÖstel i ryggen... Träningsvärk i benen (redan efter familjeträningen igår???)

Hem, fixa lunch, försöka packa Tupperware-väskan. Måste köra förbi min teamledare och hämta veckans flygblad, mina är helt slut. Iväg med Simon till ett kalas till kl. 15:15. Hämta de andra två och packa de sista Tupperware-pryttlarna.
Åka på doulasamtal 15:45 och Tupperware-demo 17:00. Kasper barnvakt åt en liten på demon. Mira demar produkter och fyller i en beställning. Maken i familjen får åka och hämta Simon hos samma familj som hade hand om honom igår (STORT TACK igen!!!). Hem lagom till barnens läggdags och ODIS styrelsemöte via Skype 20:00. Nu är det dags att lägga Tupper-ordern och sedan vänta i sängen på maken som dyker upp runt 23 från Hemsedal!

Aaaaah! 9 timmar innan jag är på jobbet igen!

Thursday, April 19, 2012

Wednesday, March 28, 2012

Stel

Idag var fanimej en stel dag! Stänger av väckarklockan 06:15, maken fick en puss innan jag höll andan, samlade kraft och studsade upp (enda sättet att komma upp när ryggen stelar sig), duschade VAAARMT och hade min egentid i tvättstugan. Sortera in i barnens korgar, in med tvätt i tumlaren, häng lite, ny tvätt in i maskinen, leta efter favvo-t-shirten till förstföddingen, klä på mig (VAAAAD ska jag ta på mig idag???) och HEJ världen! Frukost i LCHF-stil (eftersom jag tycker det är gott och passar mig) och lunchlådan och sedan på med ytterkläderna.
Barnen sitter redan i bilen (efter ett slagsmål om skohornet jag låtsades att jag inte hörde) och jag får med mig alla pinaler. Vi är i tid, inget kritiskt läge. Bra musik, barnen vill att jag höjer volymen. När jag lämnat tre glada barn i skolan kommer Michel Télo på radion. Jag höjer ännu mer och dagen är gjord!
"Nossa, Nossa…" Den sitter kvar i kroppen när jag 45 minuter senare står och jobbar framför datorn. Benen vill inte stå still. Vill ha musik i öronen men jag har ingen. Min rygg är så stel under midjan. Vill liksom köra ett träningspass av något slag. Hämtar bollen och ställer ena knät på den. Rullar lite. Det som spänner och drar i bäckenkorsetten när jag vickar på höfterna : ( Bara bak tack o lov! Tänker inte sättta mig än på en stund. Får ta en kopp kaffe, ta ett varv!
Näpp det ger sig inte. En massage hade suttit finemang. TENS:en har jag lånat ut till en gravid väninna, den hade kanske hjälpt en smula men det är ju lite meckigt att få dit den och få den sitta kvar på samma ställe… Gillar inte de självhäftande plattorna men kanske får ge dem en ny chan

Gottfries Clinic


Eftersom min morbror haft lite samarbete/bollat idéer med Gottfrieskliniken ville jag inte att han skulle veta att jag skulle dit. Frida kan själv liksom. Så jag skrev en egenremiss och fick en tid.
Min tanke var att jag skulle slippa tjatet och pikarna från släkten angående om jag har eller inte har Fibromyalgi. Jag har aldrig ansett att det har varit en sjukdom för mig så jag har fått min omgivning att förstå att "Kom inte här och insinuera att jag har fibro för det har jag inte!".

Jag kom lite tidigt till mottagningen och i väntsoffan kunde jag läsa två pärmar. En om "Fibro" och en om "ME". Jag konstaterade att jag redan visste "allt" om fibro så jag läste ME-pärmen. Sedan konstaterade jag att DET hade jag iallafall INTE! Gôtt, då skulle jag vara hyfsat frisk när jag gick därifrån!

Jag fick träffa en läkare. Han kanske var ungrare eller något i den stilen. Han hade en mycket bestämd turordning på frågor och svar. Jag misstänkte att jag hade en timme på mig inne på rummet. Han frågade MILJONER saker och tillslut skulle han trycka på de berömda triggerpunkterna/tender points, allt i enlighet med ett efter vetenskap och beprövad erfarenhet utformat protokoll.

Trycket skall vara 4kg/cm2. I min värld betyder det att om jag har en katt som väger 3 kg och hon står med sina tassar på min kropp är trycket från hennes tassar mindre än 4kg/cm2. Hon har små tassar, hon är ju naken också så trycket blir ju väldigt exakt. När hon går runt på mig gör det jätteont. Jätte.

Läkaren tryckte. Ungefär så hårt som om du tar en clementin och lägger på armen. Det gjorde typ inte ont. Inte på armen (där tryckte han utanpå ortosen eftersom jag har epikondylit...), inte på axlarna. Jag kan säga att jag fick 9 av 18 tror jag. Man måste ha 11 minst för att få diagnosen. Då klarade jag mig! Ha, ha! Där snöt du dig i näven morbror! Du som tjatat så!

Nåväl. Tillslut kom läkaren till konsensus med sig själv och levererade diagnoserna:

IBS, irritable bowel syndrome. Det kan ha varit en tredje också men den har jag förträngt...

Jag blev liksom lite ställd. ME förknippar jag med en OERHÖRD trötthet och jag kör ju alltid på i 140... Och IBS förknippar jag med magbesvär...

Nåväl. Jag konsulterade dels familjeläkaren, min morbror, efteråt och dels min reumatolog.
När jag fått lite distans till det hela kan jag på ett sätt köpa konceptet ME. Han, läkaren som kanske är från Ungern, förklarade mycket noggrant och svarade på all mina motargument. Han pratade om neuroimmun funktionsnedsättning och bla, bla, bla.

Jo, på sätt och vis kan jag godta ME. Men efter att jag pratat med min morbror igen så kan jag tänka mig en ännu inte vetenskapligt stämplad form av fibro. Han har många patienter med en fibro som liknar min sjukdom. Den kommer i skov. Det är det som är grejen. Det finns de som har fibro på halva kroppen, tex höger sida. Då kan vi inte snacka neuroimmun sjukdom.

Hamnade i en mycket intressant dialog med honom angående detta och lovade att vara med i hans vetenskapliga experiment som han håller på med tillsammans med en ingenjör. DET är något för pryl/apparat-tokiga Frida : )
Min reumatolog på Sahlgrenska konstaterade väl mest att Bechterew:en består och tyckte att jag kunde prova den nya medicineringen ungraren föreslagit. Vi gick noga igenom läkemedlens verkningar och effekter och avslutade med en ny variant för mig. Det skall bli intressant. Har ett litet samtal till innan jag knyter ihop säcken för den här gången, innan jag springer i mål.


Fibromyalgi

Min mamma har fibro. Min mormor har RA. Min morbror har artros tror jag. Min kusin på mammas sida har också Bechterew. Blä.

Någonstans inuti var jag liksom beredd på att bli lite skröpplig. Men ingen av oss är liksom ynkligt sjuka. Alla jobbar på liksom. Och jag ärvde pappas arbetsnarkomani. Bra eller dåligt? Inte helbra kanske.
Ibland, när jag jobbar med sånt som är kul tänker jag att jag kunde jobba jämt. Hela tiden. Bara jobba, jobba, jobba. Sitta framför datorn och bara flytta runt celler på mina excelark. Så jag tjänade massor av pengar. Sen skulle jag bara ha pengarna. Jag är nämligen en liten samlare. En hamster.

Fast när jag jobbar som doula vill jag alltid gå hem efter förlossningen och bara njuta av min doulaberusning. Jag liksom laddar upp mig där. Fyller mig med må-bra och lugn-och-skön.

Tuesday, March 27, 2012

Resans gång

Lära sig leva med smärtan.
OK. Men om den inte är på riktigt vill jag veta vad som orsakar denna själsliga plåga som har sådana fysiska symtom! Jag hittar INGENTING. Inte nåt!

Jag har vridit och vänt på varenda händelse i livet. Jag har kommit fram till att det nog inte är någon psykosomatisk odåga i min rygg. Det är en riktig sjukdom. Och den har ett namn.

Jag har Bechterew. På riktigt. Efter otaliga läkarbesök för att utesluta riktig sjukdom (jag fick liksom göra det omvända) fick jag tillslut, 16 år senare, en diagnos. En riktig. Det tog lite tid kan man säga.

Men så har jag ju då inga röda, svullna, leder. Ingenting som syns, det bara känns. Det är bara jag som kan känna mig. Än så länge i alla fall.

Hur gick det då till? Min reumatolog ville få slut på mitt tjat tror jag så jag fick göra en röntgen. Och ser man på! Då kunde någon legitimerad person SE hur ont jag hade i ryggen! WOW!!! Jag vet inte om jag numera skall tillbe röntgenapparaten eller Honom eller Sally.

Brufen Retard 800mg x3 blev behandlingen. Och rörelse. Om man har Bechterew måste man röra sig. Mycket och ofta så man inte stelnar. Det är bra. Och skönt. Fast det gör fortfarande ont för de där tabletterna gör mig bara mindre stel...

Sjukligt- del fem eller fortsättningen

Någon gång när jag var runt 20 så gick jag till läkaren med min rygg. Det var en elak jävel. Min mamma hade haft honom fick jag reda på senare och han var en ond gammal gubbe.

Han lyckades med att få mig att förstå och tro att jag bara inbillade mig. Jag vet inte varför han så himla gärna ville att jag skulle vara frisk och inbillningsjuk hellre än att ha något fel på ryggen.

Jag kanske bara var svag, jag kanske bara behövde träna mer? Nej, det var inget fel på mig, jag bara inbillade mig. Och jag köpte det. Jag tränade ganska mycket, boxning, kickboxning, Friskis, cyklade varthän jag behövde ta mig... Så svag var jag nog inte. Jag inbillade mig bara, i övrigt frisk som en nötkärna! Jippi!

Men ändå så fanns det där molande där bak i ryggen helaste tiden. Fan. Men det var bara att "lära sig leva med smärtan" den vart ju inte på riktigt! Jag bara hittade på. Psykosomatiskt? Jag hade säkert nåt annat i ryggsäcken som gjorde att skon klämde.

Tänk positivt, var glad och lev livet! Gräv inte ner mig i smärtan, den finns inte där, den finns bara i mina tankar...

Sjukligt- del fyra

När jag och maken träffats och varit kära ett ganska kort tag flyttade vi ihop i hans lilla etta. Vi hade loftsäng med var sin liten skrivbordshörna under. Som ett T, så vi satt på var sin sida under sängen. SÅ pluttinuttigt!
Vid ett tillfälle låg jag och vilade i sängen. När jag skulle klättra ner för stegen satt brädan längs sängen inte fast. Jag skulle hålla fast mig men föll handlöst baklänges.
Om inte makens IKEA-pall VITAMIN hade stått mitt på golvet så... nä, jag vill inte spekulera... nu stod pallen där och jag liksom mellanlandade där lite tjusigt på ena höften. Och sedan DUNS i golvet! Maken satt under sängen och såg hela spektaklet medan mitt liv passerade revy framför mina ögon.

Jag tog mig givetvis till akuten i smärtsamma plågor men inget var tackolov brutet eller så. Jag låg på en madrass på golvet under de kommande tre veckorna, mjukt inlindad i Citodon.

Efter att de tre veckorna passerat tyckte läkaren att jag kunde få träffa Sally. Sally Marshall. En sjukgymnast från himlen (eller sjukgymnast-akademin!). Hon nålade upp hela mig och sa "Först blir det sämre, sen blir det bättre." Och ja, tack och Amen!
Först blev det sju resor värre och sedan började jag i något svagt ögonblick NÄSTAN tro på Gud och de andra killarna (var det kanske nån tjej med i den boken?).

Jag vet inte om DETTA var början till min dåliga rygg eller om den början redan hade börjat. Jag minns faktiskt inte just nu...


Sjukligt- del tre

Efter gymnasiet fick jag jobb inom IOGT-NTO som konsulent. SANT-konsulent (SniffningAlkoholNarkotikaTobak). Jag skulle tillsammans med en kille hålla SANT-läger för 6:e-klassare i Åsa.
Ungarna skulle liksom ha lägerskola i 2,5 dagar, alltså 2 klasser/vecka, och vi skulle vara deras ledare och lärare. Det verkade jättekul!
När dagen D närmade sig och alla smidda planer och allt planerande skulle bära frukt blev jag sjuk. Jag fick SUPER-ONT i ena knät och fingrarna blev helt odugliga. Jag blev sjukskriven i tre månader och satt mest hemma och tittade på TV. Kunde inte hålla i några bestick men jag blev bättre tillslut. Återgick till IOGT men då var lägerskolan slut och kvar var all uppföljning och alla discon vi skulle ordna åt småkisarna. DET var ju helball! Jag kunde ju sånt!

Var det något psykosomatiskt? Hade min scenskräck satt stopp för utförandet av mitt jobb??? Det var den enda förklaringen jag hade...

Sjukligt- del två

På mellanstadiet fick jag resa med Betelkyrkan på läger. Det var fruktansvärt. Jag längtade hem, var hur oreligiös som helst och hade en ny tröja på mig som mamma sytt. Jag mådde verkligen piss. På kvällen fick jag feber och prickar. Låg i våningsängen och yrade. En av ledarna kom in och pratade med mig men jag hörde liksom inte vad hon sa. Jag försökte vara artig minns jag och nästa dag var alla extra gulliga. Jag hade tydligen blivit frälst. Jag fick sitta mitt i den stora ringen och alla sjöng och var glada för min skull! Och tack vare att jag tagit emot Honom så var febern och prickarna borta! FANTASTISKT! Not.

Familjens oreligiösa vänner förklarade givetvis det hela med psykosomatism. Jag pallade inte Guds tryck och blev sjuk så jag skulle slippa. Eller så vart jag allergisk mot tröjan helt enkelt.

Sjukligt- det var kanske så det började

När jag var tolv hade jag ischias sa skolsyster. Jag hade det rätt länge. Hoppade på kryckor och så. Sen gick det nog över, eller inte. Jag minns inte. Allt är liksom inte klockrent.

Någon gång på högstadiet när vi haft Hemkunskap sprang jag nedför trappan och halkade till så jag vrickade foten. Det gjorde ju ont, inte döont, men jag minns det som att jag riktigt såg framför mig hur senor och ledband tänjdes ut. Sedan dess kan jag snubbla till och vricka foten utan att det blir några efterverkningar. Jag är lite överrörlig helt enkelt! Jag tränade MASSOR med sjukgymnastik med bollar, handdukar, telefonkataloger och balansbrädor hela vägen upp i gymnasiet men det verkar ha hjälpt föga tyvärr.
Men ingen ä'r ju gladare än jag när jag väl stukar en fot och sen var det bra med det!

Bechterew-blogga?

Funderar på om jag skall sjuk-blogga lite här på viibus-bloggen. Om jag taggar inläggen så blir det ju lättare att läsa.

Ja, ja, jag ger det ett försök!